Känslan idag.

Känslan efter en föreläsning kan vara antingen:
* Bra, föreläsningen var helt okej, kanske inte jättemycket nytt under solen men ändå intressant o.s.v.
* Nyfiket, föreläsningen var bra, skapade ett intresse hos mig som student till att lära mig mer om ämnet som föreläsningen handlade om o.s.v.
* Dåligt/uttråkat, jag behövde inte varit på föreläsningen, kunde lika gärna stannat hemma och gjort något vettigt av tid, eller det som sades på föreläsningen var rent utsagt fel.
* Katastroftankar och känslan av att livet går mot sitt slut...

Sista punkten är ungefär min känsla efter dagens föreläsning. Krydda med en liten liten gnutta nyfikenhet så tror jag att vi har någon form av skräckblandad förtjusning i det hela.
Dagens föreläsning handlade om entreprenörskap. Ordet i sig är något som skrämmer mig. Att sälja produkter eller tjänster är helt enkelt inte min grej. Inte idag, inte just nu. Kanske en annan dag.
Grejen är att jag ibland kan känna skräckblandad förtjusning över någonting och ändå tänka att jag skulle kunna LÄRA mig att klara av det, men en sån här uppgift har jag lagt ner innan jag ens har börjat. Jag tycker inte att det är kul att jag gör så men gör det iallafall. Varför? Jo för att jag anser att det har så mycket med mig som person att göra. Det har så mycket med min dagsform att göra och risken är stor att jag som egenföretagare skulle identifiera mig själv med produkten eller tjänsten och om inte produkten eller tjänsten är bra eller säljer bra så blir jag som person värdelös. Dumt, men det är så jag funkar med halvkass självkänsla. Dessutom är jag en fantastiskt teoretisk person och skulle därför jättegärna lära mig hur jag skulle genomföra uppgiften i teorin men aldrig behöva tillämpa den praktiskt. Usch, usch, usch!

Var skönt att skriva av sig lite, det var allt.