I made it!

Jag klarade det!

Igår var förmodligen en av de värsta dagarna i mitt liv. Okej, kanske inte i mitt liv men på väldigt väldigt länge. Att ha två omduggor på en dag, där både är direkt avgörande för hur det närmast efterkommande året ska se ut, är inget jag unnar någon alls. Men jag klarade det. Jag gjorde det jag skulle. Jag höll ihop mentalt när det väl gällde (kris och paniken innan ska vi inte prata om), andades och lyckades hålla ihop som människa under båda examinationerna. Vadå hålla ihop som människa? Ja, det är väl ungefär så jag förklarar mitt misslyckande på de ordinarie duggorna. Jag höll inte ihop som människa. Paniken gjorde att jag tappade andningsrytmen, tankarna for iväg och allt blev svart. Jag var inte närvarande och kunde inte få ur mig ett ord rätt. Men icke igår. Stolt!

Gårdagen avslutades på EFS med fantastiska människor. Inte direkt enkelt att vara där heller. Det finns vissa personer och platser som jag direkt kopplar till egna misslyckanden och som gör att jag mår direkt dåligt, paniken kommer och går, när jag är på dessa platser eller med dessa personer, inte för att personerna inte är underbara och fantastiska på alla sätt och vis utan för att de påminner mig om en jobbig tid. De påminner mig om ett misslyckat jag.

Dagen idag är en ny dag. Jag ska leva på känslan av att jag får åka hem om mindre än en vecka, vara där i 6 veckor för praktik och sedan åka tillbaka till Luleå för att fortsätta min utbildning. Jag ska även hjälpa en vän att flytta, vilket betyder att jag måste pipa iväg NU!

PS. En annan konsekvens av de senaste veckornas supermegapluggande och lätt konstanta panik är att jag brutit mitt nyårslöfte. Inget jag ser som en jättekris men värt att erkänna för sig själv och andra. Jag ser det inte som att JAG har misslyckats, mer som att vi tar nya tag nästa månad och ser hur länge det håller då. Ingen hets, inga förbud, mer bara att försöka leva på ett sådant sätt så att jag mår så bra som möjligt. För stunden, när jag äter godiset mår jag bra. Dagen efter mår jag mindre bra rent fysiskt. Idag är en sådan dag.

Frukostar

Jag älskar frukostar.
När jag tänker efter tror jag att det enda jag åt igår var frukost, inte så att jag bara åt en gång men allt jag åt igår skulle kunna ingå i kategorin frukost.
Oftast äter jag samma frukost varje dag. Gröt.
Varför gröt? Jo det går snabbt att göra men framförallt är det samma varje morgon utan att för den sakens skull vara samma varje morgon. Ska försöka förklara.
De flesta känner till havregrynsgröten. Den traditionella som görs på 1 dl havregryn, 2,5 dl vatten och lite salt, kokas upp och kokas under 3 minuter och är sedan klar att förtäras.
Det var länge sedan jag åt sån gröt. Väldigt längesedan.
Min gröt är oftast utan salt. 1 dl havregryn blir gärna 1,5 dl och 2,5 dl vatten blir gärna 2, för att jag inte gillar min gröt för lös. Dessutom häller jag i allt möjligt annat i grytan också. Kryddor som kanel + kardemumma = gröt som smakar kanelbulle :). Kring jul åt jag mycket pepparkaksgröt = gröt kryddad med pepparkakskryddor, gärna toppad med granatäppelkärnor eller apelsin. Ibland åker det ner en tesked jordnötssmör, någon matsked kokosflingor, en mosad banan, morötter, zucchini, ägg. Det senaste har gröten till stor del bestått av 1 dl havregryn, 1/2 msk chiafrön, vaniljpulver och vatten. För ett halvår sedan åt jag nästan uteslutande bovetegröt, som i och för sig också innehöll lite havregryn.
Nog pratat om gröt.
Något annat jag älskar är lördagar. Då har jag tid att äta vad jag vill till frukost. På lördagar blir det inte gröt. Då kan det bli nybakade scones med marmelad och ost, yoghurt med fruktsallad, nötter och kokos, pannkakor med frukt eller bär, ägg i form av omelett eller skramlat. Allra helst lite brunchliknande dvs. lite av allt. 

Idag har jag två omduggor kring lunch. Det innebär att jag måste boosta mig själv med självförtroende och vara snäll mot mig själv på morgonen. Jag pluggar inte på morgonen. Dricker massa gott persikote och äter frukost. Inte gröt. Typ krabbelurer, en söt pannkaka som jag åt utomhus när jag var liten. Och vet ni, det var inte tänkt att det skulle bli krabbelurer. Sara har freestylat i köket. Jag var sugen på scones och fick en jättesöt, god pannkaka. Hur gick det till? Det började med att jag hittade en banan...

Japp, jag hittade en banan i mitt fruktfat som var så där perfekt mogen, på gränsen till övermogen. Hemma gör vi banankaka på sånna bananer. Här brukar jag slanta ner dem och frysa in dem för att kunna göra glass på dem. Idag flög tanken på bananscones. Letade upp ett recept och insåg att det var paleo/lchf och det var jag inte alls intresserad av. (PS. en liten detalj, förra veckan kom jag på att ett recept inte är en absolut vetenskap. Det förändrade hela min livssyn. Mer om detta senare eventuellt). Vad händer? Sara freestylar ihop ett recept med banan, mandelmjöl, grahamsmjöl, ägg och bakpulver. Smeten blev inte riktigt formbar/klickbar så jag stekte den i stekpannan och kallade mina bananscones för pannkakor och när jag smakade på dem... mmm!, de smakade precis som jag minns att krabbelurer smakade, fast utan det knastriga sockret på ovansidan men fortfarande fantastiskt söta.
Sjukt bra!
Nu ska nog den här dagen också bli bra! Duggor, jag är redo :D

En nystart.

Måndag morgon och bättre möjlighet till nystart har jag svårt att tänka mig. Om man inte räknar med nyårsafton då men den dagen förekommer ju bara en gång per år, och om du som jag inte lyckats hålla ditt nyårslöfte är idag en bra dag att börja om. Så tänkte jag iallafall igår.

Därför började jag dagen med 45 minuters promenix runt lite varstans på Porsön för att sedan komma hem och äta en fantastiskt god frukost i form av bovetegröt med mango, kokosolja och vaniljpulver med havremjölk, en kopp gojibärste och ett glas vatten. En nystart som hette duga efter helgen där jag gick bananas med godsaker och gårdagens matdag ska vi inte ens nämna.

V. 6 har precis börjat, på det allra bästaste sätt dessutom. Nu kör vi!
Och har du inte som jag nystartat måndagen ännu, lugn, du har några timmar kvar på dig. Gör ett aktivt val. Börja idag! (Wow vad det kändes som en mening ur en reklamfilm!)
Ha en kalasbra dag oavsett, för det ska jag ha!

Sockerchock deluxe och en galet bra helg!

Klockan är kvart i tolv och det är lördag kväll. Jag skulle ha sovit för cirka en och en halv timma sedan om det inte vore för fem-minuterskolan som jag åt till melodifestivalen. Sockerchock deluxe, ja tack. Men det var gott så det gör ingenting. Melodifestivalen tittades på i skolan, på stor vit duk i en av metodsalarna, halvliggandes på en behandlingbänk iklädd pyjamasbyxor och myströjväst med kuddar och en stor mysig filt. Sämre har jag definitivt haft det. Det kändes lite busigt på något sätt, vilket gjorde det extra kul. Nu hoppas jag på att det blir melodifestivaltradition på det här, trots att melodifestivalen egentligen inte är så mycket att se. Efteråt surfade vi runt på youtube och sjöng massa gamla låtar innan vi vandrade hemåt, och ja, jag säger vi för vi var tre, jag och två klasskompisar. Jag funderar på att flytta in i metodsalen förövrigt. Den var mysig och det är nära till microland, jag tror jag skulle trivas. 

Min definition av en galet bra helg är melodifestivalmys iklädd pyjamas i skolan på lördagen och en galet rolig dambasketmatch på fredagen. Ja för igår var jag inne i stan och kollade på basket, även det med två klasskompisar, en som var med ikväll på mellomys och en annan. Dessutom var det ett tiotal (egentligen ingen aning om hur många de var) utbytesstudenter från bland annat Frankrike och Spanien. Det är när jag umgås med "sånna" människor som jag lite lätt ångrar att jag är svensk. Eller kanske skäms lite över att vara svensk. När vi kom fram fick vi veta att vi var "klacken". Detta innebar att utbytesstudenterna samt en av de jag hade åkt dit med hade i uppgift att hejja fram laget, och det gjorde de med bravur! Jag och den andra klasskompisen, vi som satt bakom och skämdes, kanske inte över dem men över oss själva och över att vi skämdes, diskuterade att det är bara utbytesstudenter, eller ickesvenskar, som kan hejja på ett sånt sätt. Utan massa fula ord, möjligtvis lite psykningar när motståndarna hade straff eller kom i anfall, men annars bara glada hejjarop och massa härliga sånger. I andra halvlek gav jag vika för min svenskhet och var med, för att jag kunde, och jag ångrar det inte en sekund. Fantastiska människor! 

Nu ser jag fram emot söndagen med mer plugg, kanske ett besök i kyrkan, kanske ett välbehövligt träningspass (har inte blivit överdrivet många sånna den senaste veckan). Med andra ord, godnatt!