Sockerchock deluxe och en galet bra helg!

Klockan är kvart i tolv och det är lördag kväll. Jag skulle ha sovit för cirka en och en halv timma sedan om det inte vore för fem-minuterskolan som jag åt till melodifestivalen. Sockerchock deluxe, ja tack. Men det var gott så det gör ingenting. Melodifestivalen tittades på i skolan, på stor vit duk i en av metodsalarna, halvliggandes på en behandlingbänk iklädd pyjamasbyxor och myströjväst med kuddar och en stor mysig filt. Sämre har jag definitivt haft det. Det kändes lite busigt på något sätt, vilket gjorde det extra kul. Nu hoppas jag på att det blir melodifestivaltradition på det här, trots att melodifestivalen egentligen inte är så mycket att se. Efteråt surfade vi runt på youtube och sjöng massa gamla låtar innan vi vandrade hemåt, och ja, jag säger vi för vi var tre, jag och två klasskompisar. Jag funderar på att flytta in i metodsalen förövrigt. Den var mysig och det är nära till microland, jag tror jag skulle trivas. 

Min definition av en galet bra helg är melodifestivalmys iklädd pyjamas i skolan på lördagen och en galet rolig dambasketmatch på fredagen. Ja för igår var jag inne i stan och kollade på basket, även det med två klasskompisar, en som var med ikväll på mellomys och en annan. Dessutom var det ett tiotal (egentligen ingen aning om hur många de var) utbytesstudenter från bland annat Frankrike och Spanien. Det är när jag umgås med "sånna" människor som jag lite lätt ångrar att jag är svensk. Eller kanske skäms lite över att vara svensk. När vi kom fram fick vi veta att vi var "klacken". Detta innebar att utbytesstudenterna samt en av de jag hade åkt dit med hade i uppgift att hejja fram laget, och det gjorde de med bravur! Jag och den andra klasskompisen, vi som satt bakom och skämdes, kanske inte över dem men över oss själva och över att vi skämdes, diskuterade att det är bara utbytesstudenter, eller ickesvenskar, som kan hejja på ett sånt sätt. Utan massa fula ord, möjligtvis lite psykningar när motståndarna hade straff eller kom i anfall, men annars bara glada hejjarop och massa härliga sånger. I andra halvlek gav jag vika för min svenskhet och var med, för att jag kunde, och jag ångrar det inte en sekund. Fantastiska människor! 

Nu ser jag fram emot söndagen med mer plugg, kanske ett besök i kyrkan, kanske ett välbehövligt träningspass (har inte blivit överdrivet många sånna den senaste veckan). Med andra ord, godnatt!