Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram.

Jag har någonting att berätta. Det tar liksom emot på något sätt. Jag har börjat cykla. Efter att i flera år, ja iallafall 4-5 år, levt efter principen att jag inte kan cykla har jag nu börjat älska det. Okej, älska kanske är att ta i men jag gillar konceptet med att ta sig från en plats till en annan på relativt kort tid (snabbare än att gå, oftast långsammare än med buss/bil). Har hittat några fördelar: Det går snabbare än att gå, jag får fortfarande röra på mig, inga tider att passa (cykeln går när jag vill). Nackdelar: motvinden är fruktansvärd i Luleå (den märks inte riktigt lika tydligt när jag går), jag kan fortfarande inte cykla (ingen cykelkondition/teknik = jag får ont överallt och blir jättetrött av en sträcka som inte känns alls att gå). Nästan balans mellan fördelarna och nackdelarna, skillnaden är att vissa av nackdelarna går att göra någonting åt. "Man blir bra på det man gör" var det någon som sa och jag märker att det går lättare och lättare att cykla ju mer jag cyklar, konstigt nog. Och motvinden in till stan blir ju medvind på hemvägen så att jag vet egentligen inte om det är så mycket att klaga på?

Idag cyklade jag både in till stan och ut från stan, dock med ca 8 timmars mellanrum. Cyklade in till stan gjorde jag för att gå till kyrkan, vilket jag gjorde. Väl där blev jag hembjuden på paltmiddag hos ett par i församlingen och då klockan var halv 2 och jag skulle vara på Hertsön (motsatt håll från där jag bor) klockan halv 4 bestämde jag mig för att stanna i stan och vänta på bussen där. Blev ett besök på ett av stans fik med uteservering på taket. Fantastiskt bra sätt att spendera 1-1,5 timmar skulle jag säga. Solen strålade och jag satt och drack te och lyssnade på disneylåtar, tror inte jag kunde ha det bättre just då. Det blev buss ut till middagen. Palt och en mandelgräddtårta med daim uppepå serverades. Mums och hjälp vad mätt jag blev! Fick skjuts in till stan där cykeln väntade och sedan var det bara att trampa hemåt (tacka vet jag medvinden även 8 timmar senare). Väl hemma var det ombyte och ut till närmaste trappa (tänk gym) för träningspass i form av trappintervaller och lite annat kul. Nedvarvningspromenad hemåt med inslag av telefonsamtal med lillasyster. Bra avslutning på en bra dag.
Godnatt!