Sitter på tåget på väg upp till Luleå igen. Det har varit en lååång natt med inte allt för mycket sömn, men vad hade jag att förvänta mig när det är suttit jag gjort. Eller ja, halvlegat till viss del. Men men, så är det att vara fattig student som är dålig på att planera.
Jämte (hur var det nu igen, var det det ordet som egentligen inte fanns?) mig sitter en dansk man. Han har visst rest ännu längre än jag, och sovit ännu mindre än jag. Stackaren. Och inte förstår jag vad han säger heller.
Jag är ingen språkmänniska, har aldrig varit, vilket jag vid sånna här tillfällen tycker är lite sorgligt. Kan ju tycka att en dansk och en inflyttad hallänning borde kunna förstå varandra men istället för vi konversationen framåt på halvtaskig engelska. Mannens engelska är mest troligt bättre än min. Han pratar iallafall mest. Jag svarar med hummande och uppmuntrande nickar, inte för att jag inte gillar att prata med folk men klockan sju på morgonen föredrar jag svenska framför allt.
Nu sitter jag här på tåget på väg upp till Luleå igen, vi står still i vindeln, snart kommer jag inte ha någon teckning så jag passar på att slänga iväg ett blogginlägg, det första på typ evigheter. Får se när nästa dyker upp, ha det bäst tills dess.
Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar