Today is the first day of the rest of my life

When the sand runs out - Rascal Flatts

Det var ungefär evigheter sedan jag lyssnade på dessa killarna som mest, närmare bestämt 4-5 år sedan. Och vilka minnen sedan. De återkommer dock bland låtarna i min repertoar med jämna mellanrum. Jag brukar säga att jag lyssnar på musik utefter humör och när det gäller detta band stämmer det grymt bra. Det känns lite som att jag är tillbaka i 16-17 års åldern ibland.

Idag är det fars dag, eller pappas dag, som jag hellre säger, för det är ytterst sällan jag kallar pappa för något annat än pappa. Jag läser på facebook om hur folk skriver om sina pappor. Mest ser jag statusar om pappor som inte längre finns men även tacksamma och beskrivande inlägg om världens bästa pappor som lever. Jag skriver inget sånt inlägg. Berättar för min pappa att jag älskar honom och känner en helt sjukt enorm tacksamhet över att jag kan berätta det för honom. Att han finns. Tack pappa!

Mamma påminde mig idag om att jag hade en blogg. Hon frågade om jag tänkt fortsätta skriva eller om hon skulle börja ringa mig oftare för att få reda på vad som hände i mitt liv och jag tänkte att jag kunde ge det något försök till.

Hur ska jag göra för att få detta att hålla i sig då? Jag känner att jag behöver något att skriva om varje dag, som ett tema, alternativt att jag bestämmer mig för att inte skriva varje dag utan köra en sammanfattning en dag i veckan och lägga in små inlägg lite nu och då om ingenting däremellan. Jag tänker recept och jag tänker träning, för att det är det som mitt liv till stor del handlar om. Ett recept om dagen skulle eventuellt motivera mig att laga mer mat men jag känner att pressen skulle öka på att jag varje dag skulle laga massa ny spännande mat, så kanske bara någon gång ibland, när jag upptäckt något nytt spännande, en krydda eller en maträtt eller ett helt nytt förhållningssätt till mat.
Dagens träning är också det ett alternativ, kanske något bättre alternativ än dagens recept då jag vet att jag behöver röra på mig varje dag om det så bara är en promenad. Hmmm, så får det bli, till en början, får se hur det går. I den kategorin är det också helt okej att skriva 0, alltså ingen träning, för att jag kan. För att jag inte alltid måste träna och för att det vissa dagar helt enkelt inte går.

"Today is the first day of the rest of my life.
I'm gonna stop lookin' back and start movin' on
And learn how to face my fears
Love with all of my heart, make my mark
I wanna leave something here"

Hade utan problem kunnat citera hela den låten, så mycket bra!