Läser om olika utmaningar lite överallt i bloggvärlden och tänker på hur det här året började. Mitt nyårslöfte för i år var att utmana mig själv med en ny utmaning varje månad. Jag gick 30 minuter VARJE dag i en månad kommer jag ihåg, några mer utmaningar minns jag inte. Utmaningar som jag är sugen på att hänga på den här veckan är:
* en plankutmaning som går ut på att planka 10 minuter totalt eller ca 1,5 minuter/dag
* en löputmaning som går ut på att springa 22 km totalt på en vecka
Det som utmanar mig mest är utan tvekan löputmaningen för jag är inte en sån som springer, jag går. Men det vore kul om jag kunde beta av några av de där kilometerna iallafall.
I morse när jag vaknade startade jag datorn ganska så omedelbart. Jag hade väntat på måndagen sedan i tisdags förra veckan ungefär. Jag har nämligen skrivit upp mig på en mail-lista som innebär att varje måndag får jag ett pepp-talk-mail. Mailet jag fick i dag gjorde mig så glad så jag måste dela det här!
"INGA PROBLEM!
Jag gillar att äta ute. Har gjort det sedan jag var tonåring och gick på bordtennisgymnasiet i Falkenberg. Över 20 år alltså.
Jag vet att det anses fult att knäppa med fingrarna för att få någons uppmärksamhet och att man inte kryddar maten utan att ha smakat på den först. Jag vet att inte börja innan varsågod.
Jag har lärt mig att lägga servetten i knät, att man bryter brödet och sätter ihop besticken i kl fem i halv sex när man ätit färdigt.
Jag är inte rädd att smaka. Jag känner till att salt- och pepparkvarnen bärs ut efter varmrätten och likaså att man helst bör avstå från att lämna bordet tills huvudrätten är färdigspisad.
Jag vet att komma i god tid. Att inte dyka upp vrålhungrig med andan i halsen och behöva slänga mig över menyn. Jag har insett värdet av att ha en stämningshöjande historia att berätta.
Jag är så intresserad att jag bjöd ut etikettdoktorn Mats Danielssonför att lära mig mer om den ömsesidiga dans som kan uppstå när gäster och personal umgås i ljuvligt samspel.
Som ung intresserade jag mig inte, men nu är jag en nyfiken elev. Lärt mig att apart betyder att maten serveras i separata kärl. Att för- och varmrätt beställs samtidigt, däremot kan man vänta med att titta på eventuell efterrätt till senare. Varför kunna det?
Jo, för när vi får en omsorg för detaljer förändras upplevelsen av nuet. När vi börjar kunna lite om något triggas sinnet. Tillfället får en ny färgskala, blicken lyfts, det vackra får utrymme att växa.
Men framför allt beundrar jag bra attityd. Jag älskar att se personal lysa upp när man kommer och bli lite ledsen när man går, inte tvärtom. Människor som är stolta över sitt älskade yrke.
Min fru Anna frågar mig ibland varför jag ofta vill gå till samma restauranger. För mig är svaret enkelt; Jag trivs allra bäst på ställen som säger 'Inga problem' när man har ett önskemål.
Även jag vill svara 'Inga problem' om det hänt något. De två orden går alltså åt båda hållen. Viktigt att komma ihåg det där.
Du kanske är helt ointresserad av restaurang. Lite mat för mycket pengar? Det är helt okej, för det jag talar om här gäller alla områden. Jag tror du håller med mig om att "Det går tyvärr inte" är något du inte vill svara eller önskar höra på din fråga.
Du kan kunna allt om vilka bestick som går till vad, men är attityden fel, så stjälper allting. Humör först, detaljer sedan.
Vad sägs därför om att vi övar oss på det där svaret idag?
På tre då, okej? 1 - 2 - INGA PROBLEM!" (Olof Röhlander - veckans peptalk)
Nu är snart måndagen slut och jag längtar till nästa! Galet,
Dagens träning:
8 minuter magträning bestående av en tabata situps (raka och diagonala)
Promenad 2*45 minuter till och från skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar